Öppet brev till USA: s ambassadör i Montenegro: Please, hjälp inte till

Den montenegrinske journalisten Marko Milačić skrev ett i förra veckan ett öppet brev till USA:s ambassadör i Montenegro i vilket han kritiserade USA:s krigspolitik. Brevet publicerades först i den montenegrinska dagstidningen Vijesti och spreds sedan fort via socialmedia och internetportaler på Balkan. Justitia Pax Veritas, som välkomnar Milačićs journalistiskt civilkurage, har översatt brevet till svenska.

Av Marko Milacic

Ert mest välkända varumärke i världen är inte Coca Cola, utan krig. Inte den civila fyrhjulingen från Ford, utan den militära apachehelikoptern. Inte New York Times, men ett hangarfartyg. Inte McDonalds, utan Pentagon.

Öppet brev till USA: s ambassadör i Montenegro, Sue Kay Brown

Ni håller på att förbereda er för ett nytt krig, Ni och Era överordnade. Den förstörda Libyska jorden har inte ens hunnit kallna efter era bomber innan ni ännu en gång laddar krigsfartygen med Tomahawkmissiler i Medelhavet. Gaddafis blod har inte ens hunnit tvättas bort men ni har redan ett nytt mål, Bashar al-Assad. Ni krigar medan ni sover. Ni krigar medan ni förhandlar. Ni gillar att kriga. Ni njuter av krigsföring. Krig, Mrs. Braun, är för Er och de Era, uppenbarligen – syrgastuber. Ert naturliga tillstånd. Ert fredstillstånd.

Ni utkämpar krig på flera fronter samtidigt. Startar nya krig, utan att avsluta de ni redan påbörjat. Ni krigar för fred, påstås det, men i era krig för fred finns det lika mycket fred som i vår krigföring för fred på nittiotalet. Inte ens en antydan. Ni har omvandlat ert land, sedan mer än ett halvt sekel tillbaka, till ett land för krig, ett land i krig och ett land av krig. Tomahawk-landet.

För att citera den världsberömda intellektuella Tariq Ali: ”Krig är nu ett legitimt instrument så länge det används med tillstånd av USA eller, snarare, med direkt deltagande av USA. Denna kolonisering på 2000-talet stöds av de globala media nätverket, pelaren i de politiska och militära operationerna.”

Ni krigar på land: Afghanistan, Irak … Ni krigar från luften: Jugoslavien, Libyen … Ni krigar från havet. Krig med godkännande av FN: s säkerhetsråd. Krig utan godkännande av FN: s säkerhetsråd. Slåss under ledning av Nato. Ni krigar självständigt. I krig med allierade. I krig utan allierade. Ni krigar offentligt likväl som i hemlighet. Ni krigar av nödvändighet. Ni krigar för egna intressen. Ni krigar för att ”förebygga”. Ni krigar för det ”humanitära”. Ni krigar för att vara ”barmhärtiga”. Ni krigar av ”kärlek”. Nästan varje amerikansk president sedan andra världskriget har haft ett husdjur och sitt krig.

Ni krigar med en militär budget på 800 miljarder dollar, vilket är mer än de militära budgetarna för alla andra världens länder tillsammans! Ni invaderade Irak fördolda av lögner att er tidigare vän Saddam Hussein hade massförstörelsevapen. Ni har för avsikt att ge er på Syrien eftersom Assad-regimen påstås använt kemiska vapen, vilket ni inte lyckas bevisa ordentligt nog. Ni förstörde Libyen och eliminerade er gamla partner Gaddafi på grund av överdrivna påståenden om civila offer, vilket heller aldrig bevisats. Ni invaderade Afghanistan, till följd av kollapsen av tvillingtornen, för att där i de klippiga bergen, leta efter en handfull påstådda laglösa. Vi talar om Talibanerna, som förövrigt skapades av er, med CIA:s avtryck, under sjuttiotalet. Ni säger er föra krig mot terrorism och därmed underblåser terrorism. Ert land, är således den största exportören av terrorism i världen.

Ni krigade, ni bombade: … Korea 1950 – 1953, Guatemala 1954, Indonesien 1958, Kuba 1959-1961, Guatemala 1960 Congo 1964 Peru 1965, Laos 1964-1973, Vietnam 1961-1973, Kambodja 1969-1970, Guatemala 1967 – 1969, Grenada 1983, Libanon 1983-1984, El Salvador och Nicaragua – åttiotalet, Libyen 1986, Iran 1987, Panama 1989, Irak 1991, Somalia 1993, Sudan 1998, Afghanistan 1998, Jugoslavien 1999, Afghanistan 2001, Irak 2003, Libyen 2012 … Näst på tur är Syrien, ett suveränt land. På väg mot det suveräna Iran imorgon. Sedan mot suveräna Ryssland, i övermorgon. Krig mot alla former av suveränitet, till fördel för er egna, med våld ålagda.

Camp Bondsteel, amerikansk militärbas i Kosovo

Ert mest välkända varumärke i världen är inte Coca Cola, utan krig. Inte den civila fyrhjulingen från Ford, utan den militära apachehelikoptern. Inte New York Times, men ett hangarfartyg. Inte McDonalds, utan Pentagon. Ni krigar med stöd av era nästan tusen militärbaser (för mer detaljer se boken Imperiedrömmar, av amerikanen Chalmers Johnson) som ni har runt om i världen, på alla kontinenter utom Antarktis, varav en av de största (synlig från månen), Bondsteel, här, i ert Kosovo.

En illustration av er fredlighet: fram till början av sjuttiotalet har ön Diego Garcia i Indiska oceanen varit bebodd av lokalbefolkningen. Under femtiotalet påbörjade Storbritannien en etnisk rensning där, för att kunna hyra ut ön till er, USA, för militära ändamål. Idag kan man här hitta en av totalt tre antenner som är en del av det globala positionssystemet (GPS) och den viktigaste amerikanska militärbasen i Indiska oceanen.

”Ursprungsbefolkningen och deras barn slåss sedan dess för rätten att återvända. Chagosijanerna, ett hundratal personer, fick i april 2006 under eskort av soldater, från den amerikanska armén, besöka ön under en vecka för att se till gravarna från sina närmaste och besöka sina hemstäder.” Under en vecka! Åtföljd av soldater! Att besöka sitt land! Ni krigar på alla sätt, överallt, hela tiden.

Ni krigar och eldar på andra att kriga. Andra människors krig, om det finns något krig som ni inte är inblandade i, använder ni för er krigföring. Den senaste upptäckten, som grundar sig på dokument från CIA: Washington (som nu vill bomba Syrien på grund av påstådd användning av kemiska vapen) tillhandahöll hemligstämplad information till Irak under kriget mellan Irak och Iran på åttiotalet. Detta trots att ni visste att Irak skulle komma att använda kemiska vapen.

Ni krigar medelst alla metoder, Mrs Brown. Hur kan man glömma 1974 och det som avslöjades av er politiska strateg Henry Kissinger, Vita husets tidigare nationella säkerhetsrådgivare, något som den framstående historikern William Engdal skriver om i detalj. Låt oss minnas: Det handlar om ett dokument, ett memorandum över en studie för nationella säkerhetsrådet 200, förkortat NSSM 200. Er president Gerald Ford utfärdade då ett dokument som bekräftar behovet av ”amerikansk kontroll över frågorna om världens befolkning”! Bland annat säger han att befolkningstillväxten i vissa utvecklingsländer, som har de strategiska resurser som behövs för den amerikanska ekonomins välfärd är ett potentiellt ”hot mot den nationella säkerheten i USA”. Om man läser mellan raderna, Mrs Braun, så osar detta något mycket farligare än något tidigare krig i världshistorien.

Genom att hjälpa gerillor och motståndsrörelser runt om i världen, så långe som deras krig och agendor går i linje med er, så förstör ni länder runt om i hela världen. Något som för er endast är collateral damage. Där i er matris av den globala politiken lever även vi i Montenegro. Utan tvekan vet Ni, Mrs Braun, vem som är vår sjufaldiga premiärminister Milo Djukanovic. För det är ju trots allt ni som har skapat honom. Ni behövde honom tidigare i ert krig mot Slobodan Milosevic, och nu, för att säkerställa Montenegros medlemskap i NATO. Vad farligare är: fortfarande och envist skyddar ni honom.

På så vis blir Ni och de Era hans medhjälpare Mrs Brown. Ni vet i detalj vilken typ av politiker det är tal om: när domen tillkännagavs i Kassationsdomstolen 2004 i Italien beskrevs Milo Djukanovic som en ”farlig internationell kriminell” för vilken man begärt gripande! Mannen vars namn dök upp på första plats bland de femton personer som misstänks för kriminell organisering, vilket för närvarande är arkiverat. Politikern för vilken den tidigare finansministern i Italien, och mångårige chefen för den statliga byrån för maffiabekämpning Otaviano del Turko, sade: ”Utan Djukanovic skulle Prudentino inte finnas – mäktigaste, rikaste och farligaste smugglaren i Medelhavet. Å andra sidan, utan Prudentino skulle det inte vara någon Djukanovic. ”

Mrs Brown, om ni hade lyssnat på era stora tänkare, till exempel den alltid lika aktuelle – Martin Luther King skulle ni aldrig ha kommit fram till detta: det vill säga att ni konsekvent, i årtionden, har förvandlat USA till ett skrämmande land, ett land av batonger, ett land av brutalt våld, experter på krig, och därmed – orsaken till en mängd lidande.

För vår och ert eget bästa, hjälp inte till på detta vis. Varken i Iran. Varken i Syrien. Varken i Europa eller i Montenegro. Please.

Marko Milačić
Vijesti, 4 september 2013
Skribenten är journalist på den montenegrinska veckotidningen Monitor och dagstidningen Vijestis kolumnist.

Översättning: Justitia Pax Veritas
Stockholm den 8 september 2013

Donera till oss »