Nordiska fredssamtal: För fred mot Nato

På Folkets hus i Degerfors 9-11 augusti anordnades för andra året i rad konferensen ”Nordiska fredssamtal”. Flertalet organisationer och institutioner från Sverige, Norge och Danmark fanns på plats, bland dem även representanter för föreningen Justitia Pax Veritas, som sysslar med fredsfrågor med utgångspunkt i konflikten i f.d. Jugoslavien.

Bakgrunden till fredskonferensens koncept är att nordisk fredsrörelse och arbetarrörelse anses ha förhindrat ett överhängande krigshot mellan Norge och Sverige för 108 år sedan. Medan idag deltar alla nordiska länder i orättfärdiga krig på USA:s och Natos sida.

En av arrangörerna, Eva Myrdal från Folket i Bild Kulturfront, förklarade att meningen med Nordiska fredssamtal inte är att bilda ett nytt nätverk.

Syftet är inte att bilda något nytt nätverk. Det viktiga är att vi kan erbjuda en plats för diskussion. Det är ett brett spektra på deltagarna, från pacifister till de som vill återupprätta värnplikten. Det som förenar är motståndet mot Nato och USA:s krig, påpekade Myrdal.

På fredskonferensen hölls en rad lärorika föreläsningar som bl.a. handlade om Sveriges smyganslutning till Nato, propagandan krig konflikten i Syren och uppluckrandet av våldsförbudet i FN-stadgan samt rättfärdigandet av USA:s och Natos militära interventioner med åberopande av den så kallade R2P-doktrinen (R2P-responsibility to protect).

Cynisk krigstaktik och propaganda

Under konferensens andra dag höll professor Ola Tunander, verksam vid fredsforskningsinstitutet PRIO i Oslo, föredraget Efter Libyen – Syrien och säkerhetsrådets permanenta medlemmar. Föredraget kretsade mycket kring hur olika ”aktörer för kriget”, dvs. de som agiterar för diverse militära ingripanden, lurar opinionen för att rättfärdiga sin politik och för att utöva påtryckningar på avvikande röster inom FN:s säkerhetsråd.

Tunander drog paralleller mellan krigspropagandan i Libyen och Syrien med det som hände under konflikten i Bosnien-Hercegovina på 1990-talet. Apropå beskjutningar av marknadsplatser i Sarajevo berättade professorn, med goda kontakter inom Nato, att ”den bosniska sidan”, som han kallade Izetbegovictrogna styrkor, enligt flera samstämmiga Nato-rapporter, beskjutit sin egen befolkning.

Samtliga sa att Natos konklusion var att det var en bosnisk attack på de egna. Men det var aldrig offentligt. Och det tycks vara så att det är vanligt inför FN-beslut, till exempel, att man då har det som kallas false flag operations, alltså att man luras, genom att angripa eget folk för att på det sättet legitimera ett militärt ingripande, sade Tunander.

Lagen mot krig

Lars-Gunnar Liljestrand talade om våldsförbudet – FN-stadgans grundpelare. Efter föredraget lanserades boken Lagen mot Krig (Celanders Förlag), där Liljestrand är en av fyra författare. Ett avsnitt i boken heter Bombkriget mot Jugoslavien 1999 men handlar egentligen om samtliga de jugoslaviska krigen, i Kroatien, Bosnien och Natos bombkrig mot FR Jugoslavien med anledning av konflikten i Kosovo. I början av det aktuella avsnittet står följande:

Efter den jugoslaviske presidenten Titos död 1980 och murens fall 1989 kom de gamla nationella motsättningarna i Jugoslavien på nytt i dagen och olika nationaliteter reste krav på självständighet. Konflikterna skulle möjligen ha kunnat lösas på fredlig väg eller åtminstone med begränsade våldshandlingar, om omvärlden (främst Tyskland och USA) låtit bli att blanda sig i.

Lars-Gunnar Liljestrand som står bakom det här bidraget i boken demonstrerar stor kunskap och elegans när han på ett lättförståeligt och pedagogiskt sätt förklarar konflikterna i Jugoslavien och visar hur västmakterna upprepade gånger förgrep sig på folkrätten och grundläggande diplomatisk praxis.

Även om fokus låg på USA:s och Natos agerande under de senare konflikterna, särskilt den i Syrien, fanns det bland deltagarna på konferensen i Degerfors ganska stor insikt om att Nato utarbetat sitt nya existensberättigande och sin nya aggressiva interventionistiska doktrin just under den jugoslaviska konflikten.

”Nej till Big Brother Obama”

Det är i skrivögonblicket oklart hur många konferensdeltagare fanns på Folkets hus i Degerfors. Enligt en rapport i Nya Wermlands tidningen så var 80 personer föranmälda och arrangörerna räknade med att 100 personer skulle besöka samtalen.

I slutet av konferensen informerade Eva Myrdal om kommande manifestationer, bl.a. om protestmötet ”Nej till Big Brother Obama” som hålls den 4 september på Sergels torg i Stockholm, i samband med att USA:s president Barack Obama kommer till Sverige.

Justitia Pax Veritas
Stockholm den 16 augusti 2013

Donera till oss »