Det oändliga kriget – 15 år sedan Natos angrepp på Jugoslavien

Den 24:e mars 1999 angrep Nato dåvarande Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro) från luften, utan FN:s tillåtelse och i strid med FN-stadgan och Nato-fördraget. Nyligen, i samband med krisen i Ukraina, erkände Gerhard Schröder, som 1999 var tysk regeringschef, att Natos bombningar var ett brott mot folkrätten.

Bombningarna, ledda av USA, kom att vara i 78 dagar utan uppehåll. Förutom militära mål, som påstods vara det primära målet för bombkampanjen kom industrier, infrastruktur, sjukhus, skolor, tv-byggnader, marknadsplatser och bostäder att bombas, något som Natos talesmän kallade ”colleteral damage”. Andra, mindre försiktiga företrädare för världshistoriens starkaste militärallians förklarade att de skulle, om nödvändigt, bomba Jugoslavien ”back to the Stone age”.

Luftanfallet ledde till flykten av hundratusentals människor från Kosovo. Antal döda bland civila, som dessförinnan var tämligen lågt och främst orsakat av – enligt Natos tidigare generalsekreterare George Robertson – den kosovoalbanska separatistgerillan UCK, ökade kraftigt pga. den ”humanitära interventionen”, som Nato- och dess allierade själva kallade sitt olagliga angrepp.

Ett fredsfördrag skrevs under den 10:e juni i den makedonska staden Kumanovo. Resultatet av fredsfördraget blev att provinsen Kosovo ställdes under FN:s kontroll, under förutsättning att Jugoslaviens territoriella integritet garanterades, medan Nato gavs ansvar för säkerheten i provinsen.

Nato-styrkorna, som kommit för att ”värna om humanitära värden” betraktade passivt när UCK-gerillan, som representanter för det amerikanska State Department kallat ”terroristisk” och som enligt rapporter från västliga underrättelsetjänster finansiera(t)s genom knark-, vapen och människosmuggling, fördrev över 230 000 serber, romer och andra icke-albaner från Kosovo. Den överväldigande majoriteten av dessa människor har aldrig getts möjligheten att återvända till provinsen och många av de människor lever fortfarande som flyktingar, bortglömda av omvärlden.

Den 17 mars 2004 inträffade en annan stor folkfördrivning i det Nato-kontrollerade Kosovo då kosovoserberna attackerades av organiserade kosovoalbanska folkmobbar vilket resulterade i att tusentals människor drevs på flykt och många hus och kyrkor vandaliserades och brändes. Nato-styrkorna förblev för det mesta passiva under denna händelse som kallats ”kosovoserbernas Kristallnatt”. Den svenska KFOR-styrkan var dock aktiv och räddade byborna i Čaglavica.

Under de 15 åren av Nato-ländernas och UCK:s styre i Kosovo har trakasserier, plundring av gravar även annars varit vanliga inslag i vardagen. Historiska monument med serbisk anknytning inklusive hundratals sekelgamla serbiska kyrkor har bränts och förstörts.

Den 17 februari 2008 förklarade de kosovoalbanska provisoriska myndigheterna, med stöd från USA och dess allierade, ensidigt självständighet, i strid med gällande FN-resolution 1244.

Kosovo rymmer numera den amerikanska basen Bondsteel. Dess självständighet har erkänts av ca 100 stater.
Ingen Nato-företrädare, officer eller soldat har hittills varit föremål för straffrättslig utredning med anledning av det olagliga aggressionskriget mot Jugoslavien som var Natos första ”humanitära intervention”.

Det oändliga kriget

Det italienska Public Service-bolaget RAI visade 2008 den uppmärksammade dokumentärfilmen ”La guerra infinita” (Det oändliga kriget) som handlar både om konflikten mellan serber och albaner i Kosovo men också om kopplingen mellan den organiserade brottsligheten och politiken i den omtvistade provinsen. Medverkar bl.a. italienska utredare som arbetet inom FN-polisen i Kosovo. Nedan följer RAI-journalistens Riccardo Iaconas dokumentärfilm med svensk text.

Donera till oss »