Den av DN refuserade artikeln

Jasenko Selimovic fortsätter att använda sig av massakern i Srebrenica för att reducera kriget och konflikten i Bosnien-Hercegovina till en händelse som inträffade i juli 1995, dvs. under krigets sista år. För att legitimera sina anspråk på monopol på sanningen i komplicerade politiska frågor som konflikten i denna ex-jugoslaviska delrepublik bottnar i – nämligen dess folk- och statsrättsliga position – åberopar Selimovic på ett mycket dogmatiskt sätt Haagtribunalens Srebrenicarelaterade domar och drar ohållbara, vilseledande historiska analogier. Allt detta i syfte att lättare misskreditera varje tanke på dialog med menings-motståndare som ju är ”folkmordsförnekare”.

Det är allmänt känt att det råder starkt delade meningar inom det rättsvetenskapliga samfundet om graden av logisk och juridisk bärkraft i Haagtribunalens domar kopplade till massakern i Srebrenica. Det tål vidare att påpekas att tiotusentals domar från olika domstolar analyseras och kritiseras varje dag vid världens universitet. Om den tidigare regissören Selimovic fick bestämma, vilket han upprepade gånger visat ambitioner på från sin statssekreterarpost, skulle Haagtribunalens domar vara undantagna sådan analys och kritik och skulle dessutom upphöjas till en status jämförbar med Bibelns eller Koranens i fundamentalistiska kretsar. Varje forskare eller kritiskt tänkande individ som skulle drista sig till att utsätta Haags ”heliga skrifter” för en rationell analys skulle riskera att bli en skambefläckad ”folkmordsförnekare”.

På samma sätt förhåller sig Selimovics uppfattning om kriget i Bosnien-Hercegovina. Han medger förvisso att det kan finnas ”olika subjektiva upplevelser av kriget” men tycker samtidigt att den ”objektiva sanningen” tillhör honom och Haagtribunalen. I stället för att betrakta Haagtribunalens domar och material som en bland flertalet andra källor utifrån vilken man fastställer den objektiva sanningen så menar uppenbarligen Selimovic att dessa domar och material i sig ska utgöra den objektiva sanningen. Därmed röjer Selimovic sin auktoritets- och bokstavstrogna position, samt sin intellektuella värld som är i stånd att producera groteskt dogmatiska anklagelser om ”samlande av folkmordsförnekande material”.

Undertecknad har inte påstått sig företräda någon folkgrupp, inte heller serber. Justitia Pax Veritas är en partipolitiskt, etniskt, nationellt och religiöst obunden ideell förening. Statsekreteraren Selimovic är däremot skyldig att företräda alla medborgare i Sverige, oavsett ursprung. Med sina offentliga och partiska framträdanden om Bosnienkonflikten har han upprepade gånger demonstrerat sin grova olämplighet för sin tjänst inom den svenska regeringen. Särskilt olämpligt blir det när han som statssekreterare för bl.a. integration tar sig rätten att dela in den serbiska gruppen i Sverige, som enligt uppgifter från svenska ambassaden i Belgrad överstiger 100 000 individer, i ”moraliskt upphöjda” (de som tycker som statssekreteraren), och ”folkmordsförnekare” (de som inte delar statssekreterarens åsikter).

Jasenko Selimovic kommer från Bosnien-Hercegovina och det är naturligt att han är engagerad i frågor som rör hans forna hemland. Dock är det anmärkningsvärt att han tillåts driva bosniska inrikespolitiska frågor från sin post inom den svenska regeringen. I stället för att åstadkomma integration och försoning bland berörda i Sverige importeras på så sätt ett utländskt inbördeskrig i svensk inrikespolitik. Den enda vettiga lösningen för att undvika detta är, som tidigare sagts, dialog mellan meningsmotståndare.

 

Drago Drangel, Vice ordförande för Justitia Pax Veritas

Donera till oss »