Albright som pristagare – en absolut förolämpning

I sin debattartikel ”Fel pristagare i Anna Lindhs namn” i DN kultur kritiserar Mikael Wiehe, mycket observant, beslutet att ge årets Anna Lindh-pris till Madeleine Albright med hänvisning till hennes uttalande från 1996 om att det var ”värt priset” att offra en halv miljon irakiska barn.

Hade det varit det enda moraliska snedsteget hos Madeleine Albright så hade man kanske kunnat ta det för ett misstag, att hon under ett svagt ögonblick tappade tråden och sade någonting som hon inte menat. Men hennes handlingar, särskilt under 1990-talet då hon stod på toppen av sin politiska karriär, präglades av en nedvärderande och rentav rasistisk syn på omvärlden, grova manipulationer och krigshets. Exemplen är många, och det skulle krävas mycket utrymme för att täcka allt. Justitia Pax Veritas anser dock att det är viktigt att komplettera Wiehes argumentation med ett par karakteristiska uttalanden och fakta som illustrerar Albrights våldsbejakande politik och absoluta olämplighet som pristagare.

I en intervju för Tv-kanalen NBC, i februari 1998, på frågan varför USA måste offra sitt folk för att ”rensa upp” i resten av världen svarade hon: ”Men om vi måste använda våld, är det för att vi är Amerika, vi är den oumbärliga nationen. Vi står rakryggade och vi ser längre in i framtiden än andra länder…

Till Collin Powell, tidigare amerikansk general som motsatte sig militär intervention i Bosnien utan tydliga politiska mål, ska hon ha sagt: ”Vad är poängen med att ha denna fantastiska armé som du alltid pratar om, om vi inte kan använda den?

Madeleine Albright var en av hjärnorna bakom det andravärldskrigsaktiga ultimatumet i Rambouillet 1999 och en av de ivrigaste förespråkarna av bombningar av Jugoslavien utan ett FN mandat. Bombningar som spred utarmat uranium över hela landet, ledde till att tusentals personer dog, hundratusentals drevs på flykt … Senare såg Albright till, i likhet med en del kollegor till henne, att inkassera sitt ”humanistiska” engagemang i Kosovo-frågan genom att återvända dit som spekulant på Kosovos post- och telekombolag.

Hösten 2012 besökte Albright sitt hemland Tjeckien för att presentera sin bok Pragvintern. Hon konfronterades då av en grupp tjeckiska människorättsaktivister ledda av filmaren Václav Dvořák som kritiserade henne för sin roll i bombningarna av Jugoslavien 1999. Den starkt uppretade Albright svarade med att tjuta ”Get out! Disgusting Serbs!”.

Syftet med Anna Lindh-priset är att ”uppmuntra och stödja personer som, likt Anna Lindh på sin tid, arbetar och strävar efter en mer human och rättvis tillvaro genom att hjälpa andra”. Den som jämför Madeleine Albrights agerande med Anna Lindhs kan knappast sägas vårda minnet av den tidigare svenska utrikesministern. Hur tänkte juryn, egentligen?

Spasoje Marjanovic, Justitia Pax Veritas
Stockholm den 19 september 2013

Denna artikel har erbjudits bl.a. till DN men har refuserats pga. ”brist på utrymme”.

Donera till oss »